Åren går och man gör olika saker, exempelvis jobbar på olika ställen och kanske pluggar emellan osv, och under all denna tid så träffar man på olika människor. Vissa jobbar man med under en längre period, kanske till och med i flera år, man kanske även bor ihop med någon: som studiekamrater.

Det jag då funderar på är hur det kommer sig att man går från att typ prata med varandra varje dag till att nästan vara som främlingar? Jag tycker verkligen att det är trist och hur mycket man än försöker så får man ingen respons.. betyder det att felet ligger hos mig? Eller är det bara naturligt att det blir så, att man går åt olika håll? Jag undrar vad det beror på.. Vad tror du? Kommentera gärna.

 

Nilli

18 februari 2011 22:07

Jag hade en bästa vän, vi var bästa vänner i 11 år, senast vi pratade var på min födelsedag förra året 7 juli, innan pratade vi varje vecka. Nu har vi inte pratat alls och lär inte göra det heller, och inte för att vi inte gillar varandra utan för att vi växt ifrån varandra och har upptäckt att vi har helt skilda värderingar.

http://dreamsandcupcakes.blogg.se

Madeleine

18 februari 2011 22:24

Jo, jag vet att man ibland växer ifrån varandra men ibland när man verkligen funderar över det så kan det kännas så konstigt, och på nåt sätt ensamt liksom. Tack för kommentaren Pernilla :)

Kram /M.

 

Nilli

19 februari 2011 12:54

Ja det är lite ensamt, rätt var det är så vaknar man upp och har inga nära vänner alls. Jag har nästan inga kvar, självklart ett fåtal som jag träffar ibland som dig tex men i övrigt har jag inga riktiga vänner. Ensamt men samtidigt känns det i efterhand som att dom inte var riktiga vänner eftersom att dom bara försvann sådär.

Kram

http://dreamsandcupcakes.blogg.se

Madeleine

19 februari 2011 14:51

Håller med dig och det är samma sak här, det är få som jag kallar vänner egentligen. /M.

 

Sofie

13 mars 2011 21:30

Jag tror allt handlar om personkemi och osäkerhet. Det är tråkigt men alla kan nog inte passa ihop. Har man en gång haft kontakt och sen att det rinner ut i sanden är ju aldrig kul, men någonstans därinne finns nog en förklaring.. Dock får man sällan reda på varför, så jag förstår dina funderingar :)

http://anniesofie.blogg.se

Madeleine

13 mars 2011 21:40

Japp, det var ju som sagt mest en fundering ;) /M.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var det åter igen ett tag sedan jag bloggade men denna gång har jag inte haft nån större lust, eller ork. Trots att det har hänt massor med saker, både roliga och tråkiga. Jag tänkte nämna några saker som har hänt..   Skolan är slut och jag ha...

Nu har jag verkligen kommit igång med träningen, efter en lång förkylning och lite lathet of course :P hehe. Men nu känns det superbra och jag är taggad till tusen! Jag har ett mål med träningen och tänker nå det, men inte sluta träna efter det sen ä...

Oftast känner man ju att det är inneväder när det regnar och är söndag, men idag blev det inte så. Jag och Daniel bestämde oss för att ta en promenad och vi trotsade vädret :) Se vår runda nedan:     ...

                      Fotograf: Madeleine Barklund.   Låna bild? Säg isf till. ...